Det känns någonstans på mitten mellan revbenen över naveln kanske mer under revbenen när man tänker efter fast lite mer på sidorna som att någon kittlar med en lång nagel på hud, inte samma sak som hjärtat eller lungorna, magsäcken eller ryggraden utan mer som mellanrummet mellan hud och organ, skelett och trötta muskler. Jag tror att det är luftutrymmen mellan allt det här som är som sprattlande tomtebloss, små kuddar av kolsyra och moln av vind som drar åt olika håll när det är dåligt väder eller lysande sol och som lyfter , tynger och släpper ner dom små cellerna i ett kroppsligt frittfall längs bronkerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar